Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.  Related Paintings of martin mijtens d.a :. | 'The Alms of St. Anthony' | efterlyst | The Descent from the Cross | Cumaean Sibyl | A Naiad (mk41) |
Related Artists:
Jacopo Vignali
Italian painter who died on 03 August 1664 Italian painter. At an early age he entered the studio of Matteo Rosselli in Florence, and his first works, Virgin and Saints (1616; Florence, S Brigida, Santuario della Madonna del Sasso) and the ceiling painting Love of the Fatherland (1616; Florence, Casa Buonarroti), were influenced by Rosselli and Ludovico Cigoli. In 1616 he enrolled at the Accademia del Disegno in Florence, becoming an academician in 1622. In the 1620s he moved away from Rosselli's influence and developed a style distinguished by dramatic light effects, rich colour and painterly technique and by the expression of deep emotion. The decade opened with the Investiture of St Benedict (1620; Florence, Semin. Maggiore), one of a series of works painted in honour of St Benedict for the Confraternit? di S Benedetto Bianco, to which Vignali had belonged since 1614. Having learnt the technique of fresco painting from Rosselli, he also began to work in that medium and was involved in the decoration of the Casa Buonarroti throughout the decade, the ceiling fresco Jacob's Dream dating from 1621.
MASTER of Heiligenkreuz
Austrian Northern Renaissance Painter, 15th Century,was an Austrian painter active at the beginning of the fifteenth century; a tentative lifespan of 1395 to 1430 has been put forth, but this appears highly conjectural. His name is taken from a diptych that once belonged to the Cistercian Abbey of Heiligenkreuz, located in southeastern Austria near the present-day border with Hungary. The left panel depicts the Annunciation on the obverse; the reverse is a depiction of the Madonna and Child. The right panel depicts the Mystical Marriage of Saint Catherine, with Saint Dorothy on its reverse. Details of costume and iconography combine with associations with the International Style to indicate a date of around the first decade of the fifteenth century. It was initially proposed, by Betty Kurth in 1922, that the artist was French and had some association with the court in Paris. Other writers have disagreed, and various nationalities including French, Austrian, German, or Bohemian have been posited for the Master. Some have further suggested that he was an itinerant court artist, trained in France but active in Austria. Various clues have been used in an attempt to describe his nationality. These include his use of finely-worked gold decoration, in which some have seen a link to Franco-Burgundian goldsmith's work of the late fourteenth century. Others, instead, see it as a link to the school of panel painting then active at the court in Prague. Consequently, it seems highly unlikely that the artist's nationality will be conclusively established.
T.Dart Walker
Illustrator and marine artist American ,1869-1914